Schlager-Micke

 
Melody club är äntligen med i Melodifestivalen



Linda Bengtzing och jag på efterfesten i karlskrona 2008

Mina två största personliga favoriter gör upp i den sista delfinalen i Malmö på lördag. En grupp och en artist som egentligen inte har någonting gemensamt förutom att de står högst på min lista. Dock av helt olika annledningar. Jag talar om Melody club och Linda Bengtzing.

Ola Salo fick 2007 frågan efter deras seger med the worrying kind vilken artist eller grupp han tyckte borde vara med i tävlingen nu när deras inträde brutit upp ny mark. Olas svar var blixsnabbt - Melody club! Nu gör äntligen Melody club debut i festivalen och det är en debut jag väntat på länge.

Jag har alltid älskat deras okomplicerade syn på musik där enkelheten står i fokus och där trallvänliga synthslingor och slagkraftiga refränger är de grundläggande byggstenarna. Trots att de varit ett etablerat band och levererat en mängd hits ända sedan 2002 så har de alltid varit doldisar för svenska folket. Man har aldrig sett de i några soffintervjuer eller hemma hos-reportage utan de har låtit musiken tala. Musikaliskt sett tycker jag de är som klippt och skurna för Melodifestivalen och det är bara att hoppas att de står ut med att nu släppa på anonymiteten under några veckor. För om de ska nå ut riktigt brett och vinna stort stöd så måste de visa glädje och släppa in TV-tittarna. För även om deras musik är hit-baserad så krävs det mer för att bli riktigt folklig. Kanske ska de få en snabbkurs i den konsten av Linda Bengtzing. För är det någon som hanterar den konsten så är det hon.

Av alla folkliga artister som examinerats från Mariann grammofon så står Linda utan tvekan högst upp på min lista. Det har dels att göra med musiken hon representerar. Här handlar det inte om ohämmad gladschalger som inte har den minsta ambition att vinna cred. Jag tycker fortfarande att Jag ljuger så bra är en av de bästa låtarna i Melodifestivalen någonsin. Men framförallt består nog mina sympatier av att Linda Bengtzing lika ohämmat blivit representanten för Svenne banan (och det här säger jag i positiv anda) i en artistvärld där det mesta antingen är välpolerat och tråkigt eller överdrivet svårt och pretentiöst.

Jag har full förståelse för artister som är måna om sin integritet och inte vill fläka ut sig i pressen. Men allt blir bra så mycket roligare med artister som fullständigt skiter i ordet integritet som Linda Bengtzing. När jag intervjuade henne 2008 i Karlskrona insåg jag att man utan problem kunde fråga om vad som helst. Svaret "ingen kommentar" existerade inte i hennes vokabulär.

Jag röstar alltid efter låt och inte efter artist. Men den här inställningen ställs på hårdare prov än någonsin på lördag när två favoriter ska upp på scen samtidigt. Och de får det inte lätt. Jag har hört en minut av love generations låt eftersom den läckte på Amazon för någon vecka sen. Det jag hörde lät mycket starkt och det är bara att hoppas att Melody club och Linda Bengtzing kan göra det också.