2011-02-20
15:06:50
Lena PH återupprättade hedern för pausnummret
Sketcherna med "Harry Cane", ofta omnämnda som Så mycket sämre, inte helt oförtjänt, tog sig rejält igår. Det är tur att det finns artister som Lena Philipsson som man alltid kan lita på. Hon ger sig sällan in på områden där hon gör sig till åtlöje. Och om risken finns, som igår, så undviker hon magplasket genom att göra det till 100% på sitt sätt.
Lena gav det här pausnummret ett uppsving som det egentligen inte förtjänar eftersom hela idén med Harry Cane bara är fjantig. Hon gjorde en hårdrocksversion av Dansa i neon och jag tycker att det borde varit självklart från början att alla artisterna skulle gjort om sina egna låtar. Då finns det ändå någon form av poäng istället för att höra Nanne yla Whitney Houston som en stucken gris eller se Christer Sjögren sjunga Life on Mars som en uppstoppad gädda. Lena var riktigt bra igår och jag tror att det kan bli bra nästa vecka också när the Ark ska "göras om". Ola Salo är tillräckligt intelligent för att inte göra bort sig ens i det här pajiga sammanhanget.
I övrigt i sändningen igår så tycker jag Rickard och Marie blir mer och mer stabila utan att för den skull glänsa. Men det har snarare med sammanhanget och manuset att göra än de själva. Det finns inte mycket utrymme för snabba, spontana repliker i ett program när allt är tajmat och klart in i minsta detalj. Det är lite synd eftersom kvickheten är den egenskap som gjort Rickard Olsson till en av Sveriges bästa programledare. Och en liten glimt av det fick man se igår när han gjorde backstageintervjuerna med de deltagare som gått vidare.
Backstageintervjuer i MF är ju ett ganska pinsamt uppdrag eftersom det inte finns något att fråga om, det finns inget att svara på men Rickard klarade detta galant ändå. Det är en konst att kunna få innehållslösa samtal att låta naturliga och roliga och, ja, nästan lite viktiga.
När det gäller Eric Saade så har flera framfört synpunkten att hans sång är undermålig. Och visst, sången hörs ju lika starkt även när Eric inte sjunger så det finns väl en poäng i det. Kören har en nyckelroll i Erics nummer men så länge folk inte tänker på det ligger det honom knappast i fatet. I den här typen av låt är det mindre känsligt med falsksång jämfört med en mer avskalad produktion och jag tror som sagt att det måste finnas en riktigt vass kniv i Malmölådan om någon på allvar ska kunna utmana Eric Saade om biljetten till Düsseldorf.
Lena gav det här pausnummret ett uppsving som det egentligen inte förtjänar eftersom hela idén med Harry Cane bara är fjantig. Hon gjorde en hårdrocksversion av Dansa i neon och jag tycker att det borde varit självklart från början att alla artisterna skulle gjort om sina egna låtar. Då finns det ändå någon form av poäng istället för att höra Nanne yla Whitney Houston som en stucken gris eller se Christer Sjögren sjunga Life on Mars som en uppstoppad gädda. Lena var riktigt bra igår och jag tror att det kan bli bra nästa vecka också när the Ark ska "göras om". Ola Salo är tillräckligt intelligent för att inte göra bort sig ens i det här pajiga sammanhanget.
I övrigt i sändningen igår så tycker jag Rickard och Marie blir mer och mer stabila utan att för den skull glänsa. Men det har snarare med sammanhanget och manuset att göra än de själva. Det finns inte mycket utrymme för snabba, spontana repliker i ett program när allt är tajmat och klart in i minsta detalj. Det är lite synd eftersom kvickheten är den egenskap som gjort Rickard Olsson till en av Sveriges bästa programledare. Och en liten glimt av det fick man se igår när han gjorde backstageintervjuerna med de deltagare som gått vidare.
Backstageintervjuer i MF är ju ett ganska pinsamt uppdrag eftersom det inte finns något att fråga om, det finns inget att svara på men Rickard klarade detta galant ändå. Det är en konst att kunna få innehållslösa samtal att låta naturliga och roliga och, ja, nästan lite viktiga.
När det gäller Eric Saade så har flera framfört synpunkten att hans sång är undermålig. Och visst, sången hörs ju lika starkt även när Eric inte sjunger så det finns väl en poäng i det. Kören har en nyckelroll i Erics nummer men så länge folk inte tänker på det ligger det honom knappast i fatet. I den här typen av låt är det mindre känsligt med falsksång jämfört med en mer avskalad produktion och jag tror som sagt att det måste finnas en riktigt vass kniv i Malmölådan om någon på allvar ska kunna utmana Eric Saade om biljetten till Düsseldorf.
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
Visst blev "Så mycket sämre" lite bättre när Lena Ph fick vara berättare och hon faktiskt skojade lite med hela grejen. "Det kändes som att jag var med i en dålig sketch, och det var jag ju också." HAHAH!