Schlager-Micke

2010-03-16
16:46:42

Flippar men mest floppar i årets festival

Efter att ha summerat låtarna under årets MF så börjar det bli dags att bedöma allt det andra som ingick i produktionen "Melodifestivalen 2010". Vad var flipp och vad var flopp i år?

Programledarna
Trion Zelmerlöv/Meltzer/Lundgren skriver väl inte in sig i Melodifestivalens historia - varken på det ena eller andra sättet. Måns har rakt igenom varit stabil och har verkligen en talang i att leda ett program utan att hetsa upp sig eller tappa kontrollen. Hans sätt att leda omröstningen i finalen och kallprata med alla på alla tänkbara språk var mycket imponerande. Minuset för hans del är väl att han inte riktigt har den komiska tajming som behövs för att det ska bli både roligt och trevligt. Nu blev det mest trevligt.

Christine har däremot haft svårare att ge ett lugnt och behärskat intryck i rutan. Det har tenderat till att bli flams-blicken som bara osar osäkerhet. Och även om hon ibland gjort roliga imitaitoner så drabbades hon av den där "Hey baberiba-sjukan" som innebär att man tar på sig allt för många personer att imitera. Sen när har Anja Pärson pratat dalmål??

Dolph slutligen var ju den som stack ut i första programmet och då levererade han stor humor och show. Hans förmåga att leda programmet däremot var inget vidare. Det var osäkert, fumligt och ibland sa han helt fel saker. Jessica Andersson vann inte MF 2003 med låten I did it for love t.ex. Den genomgående sketchserien hade sina poänger men tappade i kvalitet under turnéns gång.



Scenen
Jag gillar klubbkänslan som scenen vill förmedla men jag saknade en catwalk. Det är för mig ett av de effektivaste sätten att lyfta en låt på att gå ut på catwalken i den sista refrängen. Olas utrusning på den lilla scenen i publiken i finalen var det närmaste man kom och det var samtidigt det bästa framträdandet i finalen.

Bildproduktionen
Mycket bra! Äntligen börjar MF växa ifrån den där tonårsaktiga MTV-produktionen där det ska glidas i 180 på varenda kamera som har möjlighet att röra på sig. I år drog man sig inte för att ligga kvar på en inzoomad bild på artisten i ett antal takter istället för att direkt byta till en glidbild över publiken. Detta gjorde hela programmet betydligt mer behagligt att titta på och bildproducenten Daniel Jelinek är för mig årets bästa deltagare i MF.

Röstningssystemet
Det var väldigt bra att man tog sitt förnuft till fånga och slopade alla duellerna. Det blev total inflation på det förra året. Men förra årets flopp ersattes istället av en ny. Att man i år avslöjade vem som fått flest röster i delfinalerna vilket förstörde en stor del av spänningen för alla, utom de som inte tror på statistik. I ett så öppet startfält så hade finalen kunnat blli hur oviss som helst och jag tycker att segerglädjen grusas för de artister som går vidare som nummer två. Det blir en slags tröstprisvariant att "visst du får sjunga i Globen inför massa människor men chansen till seger har du ju inte". Ändra omedelbart tillbaka till att avslöja de två vinnarna utan inbördes ordning!

Presentationerna
Höjden av menlöshet. Under delfinalerna skulle artisterna berätta om ett minne från när de stått på scen eller liknande och de allra flesta saknade fullständigt förmågan att berätta levande och intressant. De annars så ihopstressade vykorten kändes i år oändligt långa. Det var som att TV-tempot förflyttat sig tillbaka till 1984. Flopp!


Kommentarer:
#1: Brita

Hej Micke! Vad många bra inlägg du har skrivit, din blogg är så BRA! Bobbys segerintervju var ju superpinsam, fast mest för Bobby tycker jag... "inte vet jag" kanske inte är det smartaste att säga inför 5 miljoner tittare (eehhh, eller hur många det är).

2010-03-17 @ 18:40:50
#2: Micke

Tack Brita!!

Jo, Bobby är lite kantig som person när han ska intervjuas. Inte den gladaste i att bli intervjuad direkt så jag är stolt att jag lyckats vid ett tillfälle i alla fall.



Men det var nog rätt pinsamt för honom också det där

2010-03-17 @ 20:35:20
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: