Schlager-Micke

Det blev precis som väntat en match mellan Anna Bergendahl och Salem al Fakir igår och det blev som väntat Anna som drog det längsta strået. Hur det kommer att gå i Oslo är omöjligt att säga men risken är givetvis stor att Annas låt glöms bort i ett startfält fullproppat av ballader. Personligen tycker jag att This is my life är välgjord i sin genre och något jag kan tänka mig att slå på i bakgrunden när jag äter middag hemma och ska dricka lite vin (alternativt står i en hiss). Men som scen-låt i de här sammanhangen tycker jag inte att den kommer till sin rätt. Samtidigt kan jag inte påstå att det fanns så mycket annat som var bättre i finalen heller så ska den här typen av låt testas någon gång så är det i år.

Annas seger var ett trendbrott på mer än ett sätt. För första gången på oerhört länge röstar svenskarna fram en riktigt ung artist. Ja, faktum är att Anna är den första tonåringen som representerar Sverige i ESC sedan Carola slog igenom 1983. Efter det så har det allt som oftast varit rutinerade, folkkära 30+-are som vunnit MF, inte minst sedan telefonröstningen infördes. Det är också första gången någonsin som svenskarna röstat fram en ballad till seger. Senaste gången Sverige tävlade med en ballad var 1998 när det fortfarande var det gamla jurysystemet som gällde.

Jag satt som bekant inte i Globen igår utan hos en kompis och kollade, vilket var perfekt. Lite drinkar, mycket chips och bättre platser än första parkett:) Och när jag väl knappade in ett nummer i telefonen för att rösta så föll rösten inte alls på den jag trodde - det blev Ola. Jag tycker att han var den som växte mest i sändning igår samtidigt som jag mer och mer börjat gilla låten Unstoppable. Men att han skulle vara chanslös till segern var jag säker på från början.

Det mest intressanta blev att följa den internationella juryns poäng. Men man kan väl knappast påstå att det var ett entydigt besked som Europa gav till Sverige om vad vi bör skicka till Oslo. Poängen hamnade lite överallt och det fanns ingen tydlig ledare efter att de 6 utländska jurygrupperna röstat klart. Jag läser idag att en del vill slopa den utländska juryn helt till nästa år. Det hade de personerna förmodligen sagt oavsett hur internationella juryn röstat eftersom många musiksnobbar i Sverige alltid har föraktat musik från övriga Europa. I många svenska musikjournalisters ögon är det bara svenskar och engelsmän som vet vad god musik är, övriga Europa betraktas som en korpliga. Jag tycker tvärtom - Kör med enbart utländsk jury nästa år! Det är Umeå, Luleå, Falun, Växjö och allt vad de heter som ska rensas bort. De svenska jurygrupperna är ju fullständigt omotiverade nu när TV-tittarna hör låtarna om och om igen innan finalen. Så några små funderingar från igår.

Vad hade Björn Gustafsson att göra i Salem al Fakirs nummer?? Det var ett populistiskt och totalt mallplacerat grepp för hans låt som gjorde att mina sympatier mellan Salem och Anna flyttades över till Anna. Dessutom tycker jag att Salem var en smula övertänd och även om låten har en bra refräng så är det BARA refräng förutom några inkvoterade verser som är fullständigt obegripliga.

Peter Jöback fick inte sin revansch. Snöpligt nog hamnade han på samma placering som när han tävlade 1990 - 9:e plats. Jag trodde nog att han skulle få lite mer poäng från juryn men den slutliga placeringen är inte ologisk. Hollow kan knappast vara den starkaste låten Peter fått skickat till sig i de här sammanhangen och han har all anledning att tävla i MF igen för Peter Jöback var gårdagens stora flopp. 9:e-plats för en av Sveriges största artister är faktiskt ett fiasko.

Andreas Johnson kom högre upp än vad jag trodde tack vare många jurypoäng. Men hur den internationella juryn kan se vinnarpotential i Andreas låt förstår jag inte.

Christine Meltzers segerintervju med Bobby Ljunggren var en av de mest pinsamma jag sett. Visst, Bobby är ingen lustigkurre direkt utan en man som till varje pris undviker uppmärksamhet, men att försöka bedöma hur den kommer att stå sig internationellt i ESC just när man är i färd att korka upp champangen för att fira MF-segern var kanske inte helt tajmat. Eller som Bobby själv sa: "ööh, hur ska jag kunna veta det???"

Finalens höjdpunkt för min del var pausunderhållningen med duellen Sverige-Norge. Den bästa mellanakten sedan det historiska medleyt i MF 2000. Idén att varva svenska och norska klassiker i tävlingen och dessutom para ihop de som var någorlunda i samma genre var briljant. I synnerhet när Poodles och norska Wig wam varvade sina rocklåtar på scen. Eftersom det var en duell så måste jag ju utse en vinnare. Så här får det bli rond för rond:

Rond 1
Afro-dite Never let it go vs Charmed My heart goes boom
Överskattade Never let it go mot den charmiga tuggummipopen från 2000. Enkel match för norskorna.
Seger till Norge

Rond 2
Shirley Clamp Min kärlek vs Maria Haukaas Storeng Hold on be strong
Mycket jämn duell mellan två riktigt bra låtar som håller för många lyssningar. Marias håller för flest.
Seger till Norge

Rond 3
Marie Rosenmir Nocturne vs One more time Den vilda
Etnoballad-matchen är också jämn. Norges vinnare från 1995 är vacker men Den vilda känns ändå strået vassare.
Seger till Sverige

Rond 4
Lars-Ante Kuhmunen Sami Aednan vs Roger Pontare När vindarna visakar mitt namn
Jojk-duellen var den mest oxotiska med Norges klassiska bidrag från 1980 som det är svårt att inte gilla. Samtidigt gillar jag ännu mer Pontares slagkraftiga vindar så den här ronden går till Sverige.
Seger till Sverige

Rond 5
Wig Wam In my dreams vs The Poodles Night of passion
Den mest underhållande duellen och även om Åge i Wig wam inte sjöng särskilt bra så är deras låt oerhört mycket bättre än Poodles.
Solklar seger till Norge

Rond 6
Towa Carson Alla har glömt vs Hanne Krogh Lykke er
Towa kom in totalt osynk i den här låten och repade sig inte förrän refrängen men motståndet var inte särksilt hårt i det här fallet. Lykke er, Norges bidrag från 1971 är från den tiden som Norge var ett musikaliskt U-land och kom välförtjänt sist om och om igen. 
Seger till Sverige

Rond 7
Kikki Danielsson Bra vibrationer vs Bobbysocks La de swinge
Inget snack. La de swinge är bättre. 
Seger till Norge

Jag tolkar det som den sista duellen eftersom det sen blev ett Elisabet Andreassen-medley snarare än Sverige-Norge-duell med en magisk avslutning av Alexander Rybak.
Norge vinner duellen med 4-3