Schlager-Micke

Så var delfinal nummer två avklarad och det är en krypande känsla som kommer allt närmare, att det här året blir det svagaste MF-året sen delfinalerna infördes. Visserligen har MF startat svagt tidigare också men då vänt efter några veckor. 2007 inleddes med två bedrövliga delfinaler men det visade sig att alla bra låtar (förutom the Ark) hade lyckats hamna i delfinal 3 och 4. Men jag tvivlar starkt på att den potentialen finns i år. Det är så många stora artister som redan tävlat flera gånger och inte har lust att vara med igen. Artist-Sverige är inte hur stort som helst och med 32 låtar per år blir det till slut inte så många kvar som aldrig har varit med.

Men för att sammanfatta delfinalen i Sandviken så tycker jag även denna vecka att det var rätt låtar som gick vidare. Eric Saades Manboy gav en oerhört tydlig flashback till 2007 då en viss Måns Zelmerlöv stod på scenen i Örnsköldsvik och sjöng Cara mia. Manboy var ett glimrande koreografiskt nummer och en helt okej låt. Däremot verkar Eric inte alls ha samma scenutstrålning som t.ex. Måns men eftersom hela nummret satt så perfekt spelar det ingen avgörande roll. Så här hade jag velat se Olas bidrag förra veckan.

Andreas Johnson fick en första revansch efter fiaskot 2008 men We can work it out är knappast en bättre låt än One love, skillnaden är konkurrensen. Men Andreas kan sin sak på scenen och sjöng med stor känsla så det känns inte helt ologiskt att han är i final. 

Jag gissar att det inte går att göra något åt men kan inte SVT censurera de där totalt meningslösa artistpresentationerna. Har ni gett upp SVT eller vad är det frågan om? Varför ska artisterna dra långa historier helt utan poäng?? Pinsamt! Pinsam var också den så kallade imitationen av Anja Pärson som Christine Meltzer gav sig på i inslaget med Dolph Lundgren. Nej Christine, Anja pratar inte dalmål. Det var inte en enda betoning som var lik! Tyvärr speglar det ganska väl programmet "Hey baberiba" där hon, David Hellenius och inte minst Peter Magnusson får för sig att de är långt mer begåvade på att imitera än vad de i verkligheten är.


Det gjordes minst en imitation för mycket under lördagens sändning

Med risk för att låta riktigt gnällig så måste jag även ge en känga till publiken. Publik-jubel kan ge en fantastisk nerv till många låtar, i synnerhet ballader där ett spontan-jubel ofta infinner sig efter de första trevande stroferna. Sådant kan höja låtar många snäpp, men eftersom publiken ikväll långa stunder var dödstyst så blev slutintrycket att det var en steril kväll på alla sätt. Det känns skönt att festivalen nu beger sig till Göteborg för publiken i Scandinavium brukar vara den jubel-säkraste av alla. Där är det alltid bra stämmning.

Slutligen lite intressant kuriosa: Fyra låtar är klara för final och samtliga är solo-killar! Detta är knappast regel i MF, snarare väldigt unikt. Att båda finalisterna från en delfinal är solokillar har bara hänt två gånger under alla delfinaler sen 2002 (Skellefteå 2005 med Jimmy Jansson & Martin Stenmarck samt Örnsköldsvik 2007 med Måns och Sebastian) - nu har det hänt två veckor i rad och då återstår de på förhand starkaste korten på den fronten, Darin och Peter Jöback.