Schlager-Micke

Årets giganter i Idol, Erik Grönwall och Tove Östman Styrke

Så här mitt i idolsäsongen så är det på sin plats med en liten reflektion av årets säsong. En säsong där nivån på deltagarna känns helt okej men där det framförallt känns som att det finns ett givet finalpar redan nu, Erik och Tove. De två överglänser de andra fullständigt när det handlar om stjärnglans. Visst, jag tycker också att Reza har en fantastisk röst som är mycket speciell i all sin rökighet och raspighet. Men varken hon eller de andra deltagarna kommer att kunna hota Erik eller Tove som är starka på ganska olika sätt.

Erik har den kraftfullaste stämma jag hört i den här tävlingen och verkar dessutom inte det minsta obekväm i rutan. Tvärtom, han älskar den där kameran lika mycket som Peter Jihde gör det (med skillnaden att Erik har en viss ödmjukhet). Han levererar varje vecka och har dessutom ett antal skrikande tjejfans efter sig. De fans som tvingades välja en ny söt kille efter att Niklas Hocker åkte ur tävlingen för några veckor sen, trognare än så är inte tonårsfans i den här tävlingen...

Igår valde idolerna själva sin favoritlåt och Eriks val var inte bara den klart bästa låten för gårdagen, Queens mästerverk The show must go on, utan det var också det i särklass bästa framträdandet. Jag imponeras verkligen av hans röstomfång och låtar med höga och långa toner passar honom som hand i handske. Det enda han inte visat upp än är enkla poplåtar utan tonhöjd och tonlängd, men varför måste han köra det? Artister gör inte karriär på att vara duktiga på lite av allt. De gör det på att förädla och utveckla det de är bäst på och Erik är ju mer Bryan Adams än Bryan Adams själv så han lär vi höra mer av när tävlingen är slut.

Rabih var den som fick lämna tävlingen igår och det tycker jag var rättvist. Visserligen var Eddie ännu sämre än Rabih men å andra sidan har Eddie fått oförtjänt få röster de senaste veckorna. Eftersom den bästa medicinen för att hänga kvar i Idol är att vara bäst eller sämst (eller möjligtvis att heta Calle Christiansson som av någon anledning aldrig hänger löst trots att han sällan imponerar på scen) så gjorde Eddie helt rätt val igår - han var sämst. Är man sämst får man de där "nu hänger han löst nu gäller det att rösta"-rösterna. Rabih har verkligen personlighet men hans röstomfång är under all kritik. Det finns ingen tillstymmelse till botten i hans röst utan han svävar runt ett antal höga toner kryddat med auto-tune-wailningar. Men det räckte inte igår för då var insatsen mycket svag. 

Slutligen Tove som är årets största stjärna i tävlingen. Det handlar inte om att hon sjunger bäst för det gör hon verkligen inte. Men hon väljer alltid egna intresanta tolkningar av låtar och har en karisma som bara Darin och Amanda Jenssen kommit upp till tidigare i den här tävlingen. Igår gjorde hon In the Ghetto på ett eget sätt, även om jag inte tycker att den låten passade henne särskilt bra så visar hon alltid personlighet i låtarna. Och henne kommer vi att få se och höra en hel del av efter att Idol är slut, var så säkra.

För en gångs skull känns Idol som en transportsträcka mot två givna finalister, Erik och Tove.