Schlager-Micke

För några timmar sen klev jag in på hotell Scandic Opalen i Göteborg för den första uppspelningen av låtarna till delfinalen i Göteborg. Det är en lite lägerkänsla man får när man ser alla bekanta ansikten i den samlade pressen. För TT, Aftonbladet, Expressen ja all media skickar i princip alltid samma folk så det blir som ett resande sällskap som umgås ett antal veckor i sträck. Även om det i mitt fall enbart rör sig om Göteborg som pressackrediterad.

När alla hade bänkat sig i lokalen plockade SVT:s pressansvarige Helena Brodén fram den beryktade bergssprängaren och spelade upp de 8 bidragen som ska tävla på lördag i Göteborg. Här kommer mina omdömen och betyg på låtarna i skala 0-5, beskrivna i startnummerordning.

1. Tick tock
Nina Söderqvist

Melodifestivalen 2009 får en flygande start genom rockrökaren Tick tock. Låten är en slags symfonirock som påminner lite om finska nightwish men med en betydligt mörkare röst hos sångerskan. Om man väntar på en tydlig direkt refräng som väntar man förgäves men jag tycker låten har ett skönt driv och en härlig energi. En mycket bra starter. Låten är troligen lite för okonventionell för att samla tillräckligt med röster men med en dramatiskt och effektfullt scenshow kan den i bästa fall slåss om en andrachansen-plats.
Mickes betyg: 4

2. Welcome to my life
Jonatan Fagerlund

Den här låter klassisk gitarrbaserad P4-pop som många säkert har hört förr. En ganska typisk startnummer 2, d.v.s. en trevlig låt som inte stör men knappast en låt man minns heller. Ganska ointressant.
Mickes betyg: 2


3. Med hjärtat fyllt av ljus
Shirley Clamp

Det här har ni garanterat hört förr. Balladmästaren Bobby Ljunggren har varit framme igen och det hörs. Låten börjar i moll och övergår i en stor pampig refräng i dur och när man sen hör ord som skuggor och änglar då vet man att det är klychornas mästare Ingela Pling som skrivit texten. Shirley kommer garanterat leverera på scen och det här är en typisk låt som "går hem i stugorna" som man brukar säga. Den har egentligen allt som krävs för att gå direkt till final. Men vänta er inga musikaliska överraskningar bara.
Mickes betyg:3

4. Jag tror på oss
Scotts

SVT:s Helena Brodén kunde förkunna en liten reklam-chock till den samlade pressen inför Scotts bidrag. De har nämligen med märket Hugo Boss i texten som kommer att höras i studioversionen men i sann Boogaloo-anda har det bytts ut lagom till på lördag. Det här är dansbandsvänlig radiopop med en generande fjantig text som får Thomas G:son att framstå som en litterär mästare. Rim som "motorn hackar, höga klackar" ackompanjerar den något hackiga uppbyggnaden av låten. Men Scotts är uppenbarligen väldigt folkkära vilket gör den här låten svårbedömd.

Mickes betyg; svag 3


5. You´re my world
Emilia

Drygt 10 år efter Big big world kommer Emilia med en låt som inte alls påminner om den gamla trall-dängan från -98. You´re my world börjar i en jazzig bossanovastil och man ser framför sig Emilia sittandes på en barstol på en scen i en rökig pub. Men i refrängen övergår den plötsligt till gladpop vilket gör att låten ger ett splittrat intryck. Flera försök görs för att flörta med schlagerfansen då man dammat av den gamla "Give me your love"-hacket i höjningen. Försöken att förena det konventionella med det alternativa gör att den känns snygg men något platt och efteråt vet man inte om man suttit i en rökig pub eller varit en cabarépublik när man lyssnat till You´re my world.

Mickes betyg: 2

6. Stay the night
Alcazar

Det här gillar jag. Alcazar har närmat sig BWO när de här kokat ihop en riktig discorökare. Den börjar "klubbigt" följt av en skön synthslinga och i refrängen kommer ett ganska oväntat tonartsbyte, dock ingen klassisk höjning. Refrängen är kvällens mest direkta och säkerligen den som flest kommer att minnas. Alcazar har haft förtvivlat svårt att gå direkt till final tidigare. Kanske för att de uppfattas som lite väl opersonliga och professionella. Men Stay the night är deltävlingens bästa låt.
Mickes betyg: stark 4

7. Snälla snälla
Caroline af Ugglas

Hittills har startfältet bjudit på relativt konventionella tongångar men här blir det andra bullar. Det här var den enda låten som framkallade skratt och visst hån inne i pressrummet, förmodligen mest beroende på texten som är ett försök att förmedla bitter svartsjuka. Ordet snälla upprepas väääälidigt många gånger och den här typen av nummer tenderar lätt att bli väldigt pretto. Musikaliskt är den spännande och avskalad med vackert pianokomp i en gungande 6-takt men TV-tittarna lär inte vara så snälla snälla mot den.......

Mickes betyg: 2


8. Disconnect me
Marie Serneholt

Lite James Bond-uppbyggnad i introt och det låter en hel del Britney. Britney efter Max Martin-tiden bör väl tilläggas för det här låten har många r´n b-tendenser. Det är en dramatisk produktion som gör att man förväntar sig mycket av scenshowen. Och en maffig scenshow kommer att behövas för melodin är inte särskilt tydlig och frågan är hur Marie egentligen låter live.
Mickes betyg: 2