2008-11-16
22:19:56
Fenomenet Schulman
I programmet "Debatt" i SVT i veckan var ämnet påhopp och elakheter som underhållning. I centrum för debatten var självklart elakheternas fanbärare Alex Schulman. En person som ligger oerhört "rätt i tiden" just nu. För det finns få saker som förändras snabbare och som åldras med mindre värdighet än humor. Det är inte lätt att övertyga den unga generationen, eller ens sig själv, om vad som egentligen var bättre med humor förr. Det märktes så tydlig när detta diskuterades i Debatt senast. Rent moraliskt är det svårt att försvara vissa grejer som Alex Schulman publicerar på sin blogg 1000apor.se. Samtidigt är det lika svårt att argumentera för att den snälla humorn som rådde förr var roligare än dagens humor. För även om han är elak så kan jag inte låta bli att tycka att det mesta han säger är väldigt roligt. Vad är då den stora skillnaden mellan gårdagens och dagens humor?
Kort sammanfattat känns det som att man idag skrattar betydligt mycket mer ÅT människor än MED människor. Så funkar tyvärr jag också. Dagens humor är betydligt mer lyteskomik i form av att man skrattar åt sånt som inte är till för att vara kul. Det här tog rejäl fart i form av Filip & Fredriks 100 höjdare där de visade vardagliga situationer där folk gör bort sig och kanske skäms över det. Det är dagens humor betydligt mer än att en komiker spelar en annan person och spelar upp en dialog med små underfundigheter. Sånt görs iof idag också, men hur många skrattar åt det?
Hur gick det då i debatten? Alex Schulman var väl inte galant i att försvara alla sina påhopp men "mot-sidan" gjorde det fundamentala misstaget att ta in Björn Ranelid, Sveriges mest uppblåsta och självfixerade människa. För argumenterar Björn Ranelid på en sida så har den andra sidan per automatik vunnit. Karln kan inte säga en mening utan att berömma sig själv och han hör uppenbarligen inte hur han själv låter.
Så Alex Schulman slapp få en öl hälld över sig och kunde glatt lämna studion med vetskapen att hans webbsida hade fått mer gratisreklam än den någonsin fått tidigare.
Sveriges bästa komiker
1. Filip & Fredrik - De har revolutionerat TV-mediet och förnyat humorn och gör den dessutom något mer rumsren än kollega Schulman
2. Robin Paulsson - Har den där märkliga förmågan att få t.o.m. dåliga förutsägbara skämt att bli roliga genom sin fantastiska tajming
3. Felix Herngren - Är kanske den enda komikern som har lyckats överleva alla snabba övergångar som varit i humortrender. Dagens humor behärskar han till fullo.
Sveriges sämsta komiker
1. Peter Magnusson - David Hellenius är i alla fall en bra programledare och Christine Meltzer är hyfsat rolig så de kommer undan. Men varför får denne Peter Magnusson så mycket TV-tid när det enda han gör är att göra amatör-mässiga imitationer och menlösa sketcher som verkligen är humor som inte ligger i tiden
2. Magnus Betnér - Elaka skämt som är krystade är bland det värsta som finns och denna över-hypade snubbe som nu dessutom ska dyka upp i "Debatt" och vara putslustig tillför inte underhållnings-Sverige ett skit
3. Ronny Eriksson - Mr. Politiskt korrekt representerar allt som är dåligt med gammal humor
Kort sammanfattat känns det som att man idag skrattar betydligt mycket mer ÅT människor än MED människor. Så funkar tyvärr jag också. Dagens humor är betydligt mer lyteskomik i form av att man skrattar åt sånt som inte är till för att vara kul. Det här tog rejäl fart i form av Filip & Fredriks 100 höjdare där de visade vardagliga situationer där folk gör bort sig och kanske skäms över det. Det är dagens humor betydligt mer än att en komiker spelar en annan person och spelar upp en dialog med små underfundigheter. Sånt görs iof idag också, men hur många skrattar åt det?
Hur gick det då i debatten? Alex Schulman var väl inte galant i att försvara alla sina påhopp men "mot-sidan" gjorde det fundamentala misstaget att ta in Björn Ranelid, Sveriges mest uppblåsta och självfixerade människa. För argumenterar Björn Ranelid på en sida så har den andra sidan per automatik vunnit. Karln kan inte säga en mening utan att berömma sig själv och han hör uppenbarligen inte hur han själv låter.
Så Alex Schulman slapp få en öl hälld över sig och kunde glatt lämna studion med vetskapen att hans webbsida hade fått mer gratisreklam än den någonsin fått tidigare.
Sveriges bästa komiker
1. Filip & Fredrik - De har revolutionerat TV-mediet och förnyat humorn och gör den dessutom något mer rumsren än kollega Schulman
2. Robin Paulsson - Har den där märkliga förmågan att få t.o.m. dåliga förutsägbara skämt att bli roliga genom sin fantastiska tajming
3. Felix Herngren - Är kanske den enda komikern som har lyckats överleva alla snabba övergångar som varit i humortrender. Dagens humor behärskar han till fullo.
Sveriges sämsta komiker
1. Peter Magnusson - David Hellenius är i alla fall en bra programledare och Christine Meltzer är hyfsat rolig så de kommer undan. Men varför får denne Peter Magnusson så mycket TV-tid när det enda han gör är att göra amatör-mässiga imitationer och menlösa sketcher som verkligen är humor som inte ligger i tiden
2. Magnus Betnér - Elaka skämt som är krystade är bland det värsta som finns och denna över-hypade snubbe som nu dessutom ska dyka upp i "Debatt" och vara putslustig tillför inte underhållnings-Sverige ett skit
3. Ronny Eriksson - Mr. Politiskt korrekt representerar allt som är dåligt med gammal humor
Kommentarer:
#2:
Micke
De exempel du nämner Micke, skriver jag helt under på att de är klockrena mästerverk i humorgenren. Det går för ett humor-nummer att överleva men det är 10 gånger svårare än inom musik. Kul att du nämner Svullo. När man ser det han gör så inser man hur sjukt långt före sin tid han var. Och hur sjukt rolig han var.
#3:
Micke A
Och hur sjukt förskräckta moraltanterna blev :D.
Kommentera inlägget här:
Jag håller inte alls med dig om att humor inte kan åldras med värdighet! Jag tycker att det är med humor precis som med litteratur eller musik. Epoker och trender avlöser varandra, det mesta försvinner i glömska vid övergångarna, men de riktiga guldkornen från varje tidsålder hänger med som grundläggning till nästa lager. "Diktatorn" av Charlie Chaplin (där kan man förresten snacka om personangrepp!), Tage Danielssons monolog om "sannolikhet", Papphammar på rullskridskor, Mr. Bean som målar om på nyårsafton, den generade mannen som ska köpa kondomer i "Macken", Svullos diarré-SM, Suddens yoghurtslalom i Nilecity, Sveriges kåtaste 80-åring i 100 höjdare. De representerar alla vitt skilda genrer och epoker, men det riktigt geniala är tidlöst och bryr sig aldrig om sådana triviala gränser!