2008-05-26
23:22:59
En händelserik flygresa hem från Belgrad
Under söndagen lyfte mitt Lufthansa-plan på väg hem till Sverige. Jag tog ett plan sent på eftermiddagen med förhoppningen att kunna sova ut lite på söndagen efter 10 dagarns festande in på småtimmarna. Men då hade jag inte tänkt på att man ändå måste checka ut från hotellet vid 12 och eftersom jag kom i säng klockan 6 så blev det inte så många timmar den här gången heller.
Framåt eftermiddagen var det dags att dra till flygplatsen och få platser är väl mer Lassies-täta än en flygplats dagen efter ett Eurovision. Alla, artister, press, delegater hela högen ska ju åka hem samma dag och direkt när jag ställde mig i kön till incheckningen hörde jag någon sjunga Israels bidrag en bit bort. Eftersom det lät väldigt bra och var väldigt snyggt ackompanjerat till gitarr så kilade jag dit för att kolla och mycket ritkigt så var det Israels artist Boaz som sjöng med ett gäng (det var troligen hans kör) i ett hörn.
Boaz från Israel kan nog räkna med att bli väl mottagen hemma. Hans 9:e plats är Israels näst bästa placering på 9 år.
När jag gick tillbaka till kön stod ett gäng långhåriga rockare och såg lite halvsega ut. Det var finnarna. Och appropå finnar så hann jag prata lite kort med Thomas Lundin som jag knappt har sett i Belgrad. Han tyckte Euroclub var så dåligt i år att han föredrog att festa på islänningarnas hotell istället. Han var inte heller särskilt nöjd med vinnaren. Det var knappt någon i ESC-lägret. Men vinnaren själv var självklart mer än nöjd. För han kom gående med en hel stab runt sig just när jag skulle köpa en kaffe. Ödmjuk som han är hade han segerpokalen i handen.
Jag skulle mellanlanda i Frankfurt och på det planet träffade jag ytterligare bekanta ansikten. På raden bakom mig satt ett gäng från Expressen och på ena sätet bredvid mig kom en man och satte sig. Medan han slängde in handbagaget i luckan ovanför hörde jag hur en av expressen-killarna frågade: el Robocop? Yes svarade han. Det var med andra ord den spanska artisten Rodolfo Chikilicuatre som utan utklädnad i ansiktet såg lite annorunda ut. Det förklarade också vika de skitsnygga tjejerna var som satt runt omkring min plats. Det var dansarna till Spaniens låt och hela spanska delegationen var alltså av någon anledning runtomkring. Däremot fattar jag inte varför de mellanlandar i Frankfurt när de ska till Spanien. Det är ju världens omväg.
Till slut vid halv 10 var jag hemma i Sverige igen. Det första jag tänkte var att det var skönt att äntligen andas lite frisk luft. Frisk luft var minst sagt en bristvara i Belgrad.
Framåt eftermiddagen var det dags att dra till flygplatsen och få platser är väl mer Lassies-täta än en flygplats dagen efter ett Eurovision. Alla, artister, press, delegater hela högen ska ju åka hem samma dag och direkt när jag ställde mig i kön till incheckningen hörde jag någon sjunga Israels bidrag en bit bort. Eftersom det lät väldigt bra och var väldigt snyggt ackompanjerat till gitarr så kilade jag dit för att kolla och mycket ritkigt så var det Israels artist Boaz som sjöng med ett gäng (det var troligen hans kör) i ett hörn.
Boaz från Israel kan nog räkna med att bli väl mottagen hemma. Hans 9:e plats är Israels näst bästa placering på 9 år.
När jag gick tillbaka till kön stod ett gäng långhåriga rockare och såg lite halvsega ut. Det var finnarna. Och appropå finnar så hann jag prata lite kort med Thomas Lundin som jag knappt har sett i Belgrad. Han tyckte Euroclub var så dåligt i år att han föredrog att festa på islänningarnas hotell istället. Han var inte heller särskilt nöjd med vinnaren. Det var knappt någon i ESC-lägret. Men vinnaren själv var självklart mer än nöjd. För han kom gående med en hel stab runt sig just när jag skulle köpa en kaffe. Ödmjuk som han är hade han segerpokalen i handen.
Jag skulle mellanlanda i Frankfurt och på det planet träffade jag ytterligare bekanta ansikten. På raden bakom mig satt ett gäng från Expressen och på ena sätet bredvid mig kom en man och satte sig. Medan han slängde in handbagaget i luckan ovanför hörde jag hur en av expressen-killarna frågade: el Robocop? Yes svarade han. Det var med andra ord den spanska artisten Rodolfo Chikilicuatre som utan utklädnad i ansiktet såg lite annorunda ut. Det förklarade också vika de skitsnygga tjejerna var som satt runt omkring min plats. Det var dansarna till Spaniens låt och hela spanska delegationen var alltså av någon anledning runtomkring. Däremot fattar jag inte varför de mellanlandar i Frankfurt när de ska till Spanien. Det är ju världens omväg.
Till slut vid halv 10 var jag hemma i Sverige igen. Det första jag tänkte var att det var skönt att äntligen andas lite frisk luft. Frisk luft var minst sagt en bristvara i Belgrad.
Kommentera inlägget här:
