2008-03-23
23:31:33
Melodifestivalen i Backspegeln
Just nu är jag hos mina föräldrar utanför Göteborg och firar påsk. Samtidigt blickar jag ständigt tillbaka på den sex veckor långa schlagerkarusellen som slutade förra veckan. CD:n med årets låtar går varm det vill jag lova, och det är väl ingen vågad gissning att Melodifestivalen 2008 blir årets mest sålda CD.
Men för att råda bot på en viss poängabstinens som kan uppkomma så här när festivalen är slut så tänkte jag betygsätta själva produktionen i år. Jag har så pass taskig fantasi att jag kör på den vanliga 1-5-skalan.
Låtarna
Jag har sagt det tidigare men det tål att sägas igen. Kvalitén på bidragen i MF blir bara bättre för varje år och jag hoppas inte att det här var den slutgiltiga peaken och att det framöver bara kommer att gå utför. Även om det inte alls är omöjligt att det kan bli så. Jag väljer istället att njuta över att den bästa tiden är nu för Melodifestivalen.
Betyg: solklar 5:a
Fördelningen av bidragen
Förra årets festival innehöll bara två bra delfinaler, de två sista. Men dom var å andra sidan omänskligt bra. Årets fördelning hade vissa likheter. Västerås och framförallt Karlskrona, blev lite för tuffa. Men som tur vad hade de ändrat Andra chansen-systemet till i år vilket innebar att inga låtar från samma delfinal möttes på vägen utan alla delfinaler hade på så sätt chans att få två finalister. Men summa sumarum så var det så pass många starka låtar i år att det hade varit svårt att göra fördelningen så väldans mycket jämnare.
Betyg: 4
Kristian Luuk
Vad han än gör så blir det rätt. Trots att Kristian inte alls är någon klassisk programledare (i ärlighetens namn så ser han mer ut som en tråkig siffernisse på en anonym myndighet) så går han hem i alla läger. Hans tajming är outstanding och han håller fast vid det som är hans grej, den torra akademiska humorn, kombinerat med en folklighet som jag inte alls trodde att han besatt när han skulle börja vara programledare förra året. Humorn i årets festival, den bjöd Luuk på och han får mer än gärna kontrakteras för MF 2009.
Betyg: 5
Morgan Pålsson
Hipp-hipp har levererat många sköna sketcher genom åren men här ska inga personer betygsättas på gamla meriter. Morgan Pålsson var verkligen inte rolig. Den här "oj, vi är visst på fel plats"-humorn får "halka på bananskal"-humorn att framstå som modern och nytänkande. Frågan är hur många fler som går och ser deras nya film nu..
Betyg: 1
Björn Gustafsson
Det verkar ju vara en ny grundlag i Sverige att alla måste hylla Björn Gustafsson. Visst, det fanns absolut stunder där han var riktigt bra. Fyllegrejen i Karlskrona gjorde han klockrent och sången till Carina Berg var fyndig, men vissa sketcher kändes varken nytt, fräscht eller särskilt roligt. Än så länge saknar han den tajming som exempelvis Johan Rheborg, Henrik Schyffert eller Johan Glanz besitter och i finalen var han faktiskt komplett värdelös. Men det skulle väl ingen creddig tidning våga skriva eftersom de inte vill riskera att förlora lösnummer från Sveriges fjortisbrudar.
Betyg: 3
Nour el-Refai
Nour kan ju knappast kallas överskattad eftersom hon ständigt har blivit sågad. Hon glimtade till under delfinalen i Linköping där hon verkade vara lite på uppåtgående men den formkurvan visade sig vara minst sagt tillfällig. Annars var det en kavalkad av meningslöshet i de där backstageintervjuerna. Nu borde SVT iof plocka bort det där momentet helt. Det är förnedrande för artisterna att prata när de är inte har något att säga, förnedrande för reportern att ställa frågor som inte finns och förnedrande för tittarna att behöva beskåda det hela. Knappt någon (utom möjligtvis Peter Settman) skulle klarat av att göra något vettigt av det där.
Betyg: 2
Berghagen-sketcherna
Som inledning på hela tjottaballongen i Göteborg var det fantastiskt roligt att se Lasse Berghagen med diverse torpeder (som Arja och Anna Book) bedriva terrorverksamhet mot festivalen. Och i Andra chansen blev det om möjligt ännu bättre. Den stora plumpen i protokollet blev upplösningen. I finalen hade jag väntat mig att Berghagen skulle komma in på scenen eller att det i alla fall skulle bli något spektakulärt av den här följetången. Nu blev det 132 poäng från underjorden och sen inget mer. Där rök den femman.
Betyg: 4
Luuks tävling mot artisterna
Som introduktion till artisterna så funkade det bättre än mycket som varit senaste åren. Istället för att till varje pris skämta till det hela tiden så blev det en rolig och lagom flamsig nivå som inte kändes uttjatad. Däremot kunde de varierat grenarna lite mer. Nu körde de fight på stocken tre gånger och brottningsmatch med sumodräkter två gånger. Sen får SVT plugga på reglerna i bordhockey till nästa gång;-)
Betyg: 3
Men för att råda bot på en viss poängabstinens som kan uppkomma så här när festivalen är slut så tänkte jag betygsätta själva produktionen i år. Jag har så pass taskig fantasi att jag kör på den vanliga 1-5-skalan.
Låtarna
Jag har sagt det tidigare men det tål att sägas igen. Kvalitén på bidragen i MF blir bara bättre för varje år och jag hoppas inte att det här var den slutgiltiga peaken och att det framöver bara kommer att gå utför. Även om det inte alls är omöjligt att det kan bli så. Jag väljer istället att njuta över att den bästa tiden är nu för Melodifestivalen.
Betyg: solklar 5:a
Fördelningen av bidragen
Förra årets festival innehöll bara två bra delfinaler, de två sista. Men dom var å andra sidan omänskligt bra. Årets fördelning hade vissa likheter. Västerås och framförallt Karlskrona, blev lite för tuffa. Men som tur vad hade de ändrat Andra chansen-systemet till i år vilket innebar att inga låtar från samma delfinal möttes på vägen utan alla delfinaler hade på så sätt chans att få två finalister. Men summa sumarum så var det så pass många starka låtar i år att det hade varit svårt att göra fördelningen så väldans mycket jämnare.
Betyg: 4
Kristian Luuk
Vad han än gör så blir det rätt. Trots att Kristian inte alls är någon klassisk programledare (i ärlighetens namn så ser han mer ut som en tråkig siffernisse på en anonym myndighet) så går han hem i alla läger. Hans tajming är outstanding och han håller fast vid det som är hans grej, den torra akademiska humorn, kombinerat med en folklighet som jag inte alls trodde att han besatt när han skulle börja vara programledare förra året. Humorn i årets festival, den bjöd Luuk på och han får mer än gärna kontrakteras för MF 2009.
Betyg: 5
Morgan Pålsson
Hipp-hipp har levererat många sköna sketcher genom åren men här ska inga personer betygsättas på gamla meriter. Morgan Pålsson var verkligen inte rolig. Den här "oj, vi är visst på fel plats"-humorn får "halka på bananskal"-humorn att framstå som modern och nytänkande. Frågan är hur många fler som går och ser deras nya film nu..
Betyg: 1
Björn Gustafsson
Det verkar ju vara en ny grundlag i Sverige att alla måste hylla Björn Gustafsson. Visst, det fanns absolut stunder där han var riktigt bra. Fyllegrejen i Karlskrona gjorde han klockrent och sången till Carina Berg var fyndig, men vissa sketcher kändes varken nytt, fräscht eller särskilt roligt. Än så länge saknar han den tajming som exempelvis Johan Rheborg, Henrik Schyffert eller Johan Glanz besitter och i finalen var han faktiskt komplett värdelös. Men det skulle väl ingen creddig tidning våga skriva eftersom de inte vill riskera att förlora lösnummer från Sveriges fjortisbrudar.
Betyg: 3
Nour el-Refai
Nour kan ju knappast kallas överskattad eftersom hon ständigt har blivit sågad. Hon glimtade till under delfinalen i Linköping där hon verkade vara lite på uppåtgående men den formkurvan visade sig vara minst sagt tillfällig. Annars var det en kavalkad av meningslöshet i de där backstageintervjuerna. Nu borde SVT iof plocka bort det där momentet helt. Det är förnedrande för artisterna att prata när de är inte har något att säga, förnedrande för reportern att ställa frågor som inte finns och förnedrande för tittarna att behöva beskåda det hela. Knappt någon (utom möjligtvis Peter Settman) skulle klarat av att göra något vettigt av det där.
Betyg: 2
Berghagen-sketcherna
Som inledning på hela tjottaballongen i Göteborg var det fantastiskt roligt att se Lasse Berghagen med diverse torpeder (som Arja och Anna Book) bedriva terrorverksamhet mot festivalen. Och i Andra chansen blev det om möjligt ännu bättre. Den stora plumpen i protokollet blev upplösningen. I finalen hade jag väntat mig att Berghagen skulle komma in på scenen eller att det i alla fall skulle bli något spektakulärt av den här följetången. Nu blev det 132 poäng från underjorden och sen inget mer. Där rök den femman.
Betyg: 4
Luuks tävling mot artisterna
Som introduktion till artisterna så funkade det bättre än mycket som varit senaste åren. Istället för att till varje pris skämta till det hela tiden så blev det en rolig och lagom flamsig nivå som inte kändes uttjatad. Däremot kunde de varierat grenarna lite mer. Nu körde de fight på stocken tre gånger och brottningsmatch med sumodräkter två gånger. Sen får SVT plugga på reglerna i bordhockey till nästa gång;-)
Betyg: 3
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
Jag tyckte att det bästa med Berghagen-sketcherna var när Kristian Luuk varje gång sa: " Åh, nej, doktor B!" och inte lät ett dugg rädd eller överraskad!