Schlager-Micke

2008-01-07
18:02:32

En gyllene TV-kväll
För mig var fredagskvällens TV-utbud i SVT något utöver det vanliga. Först ett av mina favoritprogram, På spåret, med Filip & Fredrik i ena laget. Det följdes sen av det som tidigare var min heligaste TV-tid under hela året ,bortsett från MF och ESC: Sportens årskrönika. Och jag måste säga att jag trots mina skyhöga förväntningar blev mycket nöjd med det jag fick se.

Filip & Fredrik var lika skönt underhållande pladdriga som bara de kan vara och jag tycker inte att de på något sätt gjorde bort sig även om de var chanslösa. Men det berodde mest på motståndet, Karin Hübinette och Stefan Holm som var sjukt bra. Stefan Holm har alltid varit en personlig favorit bland svenska idrottsmän. Dels för att han krossar bilden av den korkade idrottsmannen (eller så är han undantaget som bekräftar reglen, välj själva). Men framförallt för att han är en av få idrottare som jag kan identifiera mig med.

Jag kan imponeras storligen av Carolina Klüft som presterar otroliga resultat utan att bry sig om konkurrenter eller rekord, men jag förstår det inte. Stefan Holm däremot sa efter sitt silver i utomhus-VM 2003 att han knappt kunde sova på en vecka för att han grämde sig så mycket över det förlorade guldet. Det förstår jag fullt ut. Därför kändes det extra speciellt när just Stefan Holm vann OS-guld året efter. Det var ett guld taget av en vanlig dödlig människa. En annan "vanlig dödlig" som också är en av mina favoriter är Kajsa Bergqvist, men hon meddelade just idag att hon lägger av. Det känns lite tungt, hon fick aldrig sitt OS-guld eller sitt världsrekord utomhus. Okej, resonemanget klingar säkert aningen bortskämt för hon vann ju i prinicip allt annat. Men det kanske bottnar i just det faktum att Kajsa faktiskt aldrig var någon supertalang men ändå nådde toppen genom en enorm vilja och nästan vann allt.

Sport som sagt, Sportårskrönikan följde ju efter På spåret och den var klart sevärd tycker jag. Bättre än de senaste årens eftersom det var mycket tyckanden och analyser över var olika sporter står idag snarare än ambitionen att precis allt måste med.

Min lillasyster har efterlyst en lista på tidernas bästa sportkrönikor. Även om majoriteten av er säkerligen inte har sett dessa så kör jag en topp-3 för dig, Maria. Här kommer den.

1. OS-krönikan från Lillehammer 1994
Jakob Hård gjorde denna krönika som gör mig tårögd varje gång jag ser den. De otursföföljde skrinnaren Dan Jansen som vann på sin sista chans, Vladimir Smirnoff som också äntligen fick vinna, det legendariska konståkningsbråket mellan Tonya Harding och Nancy Kerrigan. Jag höll nästan på att glömma Foppas straff och Sveriges guld i hockey..  

2. Århundradets sport (1999)
Albert Svanberg gjorde två långa dokumentärer om hela sportseklet med fantastiskt arkivmaterial och sammanställt med precision och känsla.

3. VM-krönikan i fotboll 1994
Visst, det fanns ett hyfsat material att gräva i när Sverige upplevde den här galna VM-sommaren men krönikan är mycket snyggt gjord. Framförallt redigeringen av straffarna mot Rumänien där Bruce Springsteens Jungleland kompar de segerrusiga svenskarna.

Kommentarer:
#1: Dulle

Åh, nu blir jag lycklig!
Underbart med sportkrönikelista! Svårt att välja topp 3. Finns ju så många bra. Lillehammer och VM 94krönikan har jag verkligen kollat sönder och de förtjänar båda att vara på tronen. Århundrades sport tycker jag också är väldigt bra, men har inte sett den lika många ggr, speciellt inte den andra krönikan om OShistorien. Tror jag bara sett den en gång. BBC:s VM 90 krönika hade jag istället placerat på topp tre. Så ruggigt bra de har gjort Argentina-Italienmatchen! Det var nästan som att se en rysare första gången jag såg den, trots att jag visste att Argentina gick till final. Visste du föresten att Salvatore Schillaci varit med i Expedition Robinson?! (enligt vetgirig)

2008-01-08 @ 17:11:40
#2: Fisken

Bästa årskrönikan... är inte det 1990-års krönika med handbollslandslagets VM-guld - slår Sovjetunionen!!! - Staffan Olssons glädje och förbundsordförandens tårar? Edberg vinner Wimbledon detta år också har jag för mig. Tycker även förlusten i fotbolls-vm har sin charm, fan vad dåliga vi var på den tiden.

bbc 86´krönika om maradona och de andra sköningarna småller högt om man kollar internationellt också.

2008-01-09 @ 17:28:44
#3: Micke

Det hade jag ingen aning om att Schillaci hade varit med i Robinson. Men han blev väl lite grann en "one-hit-wonder" inom fotbollen så jag kan förstå att han behövde hoppa på lite jippon för att ha lite kul när avbytarbänken blev för sliten.

Intressant att båda ni lyfter fram just BBC:s dokumentärer om två fotbolls-VM, -90 och -86. Jag håller med, de är båda väldigt bra, spännande och välgjorda, men det är ju framförallt -90 jag sett. Inte minst med dig Maria.

2008-01-10 @ 19:41:47
#4: Dulle

Ja, onehitwonder var en ganska bra jämförelse,
eller varför inte "one foot wonder". Hö hö. Ja, det är verkligen lustigt att han varit med i Robinson. Jag undrar vad han annars gör nuförtiden. Jag wikipediade på honom men fick inte fram så mycket spännande. Fick en bild framför mig att han är begavningsentrepenör, av nån anledning (på helt lösa grunder, lita inte på mig)

Bbcs -86 är bra också ja, men har bara sett den typ 2 ggr. Jag gillar även friidrottskrönikan -95 (Med sveriges största hopp: Sara Wedlund. yey! Det var tider det) och VM -98krönikan är fin också! Årskrönikan 1992 också, såklart.

2008-01-10 @ 22:45:01
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: