Schlager-Micke

Den senaste säsongen av Idol visade med önskvärd tydlighet att något behövdes göras. Programmet blev bra, men tacka inte produktionsledningen för det. Att Idol 2007 blev minnesvärt berodde på att deltagarna var ovanligt bra och att det fanns flera intressanta personligheter som satte färg på programmet. Produktionen i sig däremot lämnade mycket till övers att önska, i synnerhet juryn.



Därför var det bästa som kunde hända att Peter Swartling, Kichti Tomita och Daniel Breitholtz nu lämnar skutan. Att Daniel skulle vara kvar hade varit okej. Han kunde ändå hålla sig till någon form av konstruktivitet. Peter Swartling försökte leverera oneliners, men saknade all tänkbar tajming och självdistans för att det skulle lyckas. Lär dig av Björn Ferry säger jag. Och Kichti förvandlade ju hela programmet till någon slags freak-show där hon själv hela tiden ville spela huvudrollen. Problemet var inte bara att juryn osade pajas - det var att det dessutom var på tok för mycket fokus på de i programmet, trots att de sällan eller aldrig sa något konstruktivt om framträdandena.

Jag tror inte alls att det är ett måste att en jury levereras elaka oneliners för att behålla tittarsiffrorna. Där tror jag faktiskt TV 4 underskattar tittarna om de resonerar så. Folk vill i första hand se en tävling där de lär känna deltagarna och se vem som vinner och vem som försvinner. Försvinner det vassa tävlingsmomentet som det gjorde i kvalprogrammen (där 90% i princip redan var klara för finalen) och det inte handlar om att åka ut - då försvinner publiken. Fame factory hade höga tittarsiffror säsong efter säsong utan att juryn tog allt för mycket plats. Men de var trovärdiga, konstruktiva och absolut inte mesiga.

Det spekuleras redan i nya namn. Folk ropar efter Bert Karlsson. Visst, det vore bättre än Kichti och Swartling men det känns otroligt uttjatat med Bert i rutan i sådana program. Vilka de än blir så blir det en förbättring.