Schlager-Micke

Den här helgen är jag på återbesök i min gamla hemstad (va konstigt det känns att skriva så!), Stockholm och det innebar att jag kunde vara med på den årliga träffen där klubbens medlemmar tittar på alla av årets ESC-bidrag och rösta fram en favorit. Visningen tog sin lilla tid, det är ju trots allt 43 låtar som ska kollas igenom och vi såg det via en projektor med rejält stor bild. Strax innan visningen började bestämde vi att vi denna gång INTE fick rösta på Sverige. Dels för att Sveriges röster inte får räknas med när poäng från vår klubb ska rapporteras in till OGAE (det internationella nätverket för eurovisionklubbarna i Europa) och framförallt för att röstningen blir mer intressant då. Intresant kanske den blev, men inte särskilt spännande. Faktum är att vinnaren fick nästa dubbelt så många poäng som tvåan (det var 220 mot 120 eller något sånt) och jag har aldrig varit med om en så bred marginal i en röstning med klubben. Och då ska ni veta att jag varit med om många omröstningar signerade Melodifestivalklubben.


Koncentread stämning igår på visningen av årets ESC-bidrag

Vem vann då? Jo Schweiz. Deras bidrag Era stupendo med sångaren Pablo Menguzzi har seglat upp som ESC-fansen stora favorit i hela Europa, tillsammans med Charlotte Perrelli. Det är i sig ganska logiskt. Låten påminner de nostalgiska fansen om att det fanns en tid då var och varannan låt i tävlingen lät så här och det är den tiden som fick många i klubben att falla pladask för tävlingen.

Var står då ESC idag? Vilken riktning pekar den åt? Själv tycker jag att på samma sätt som MF gått i en spikrak kurs uppåt så har ESC sedan 2005 gått i en svag riktning nedåt och kräftgången fortsätter i år. När jag skulle betygsätta låtarna igår så kunde jag faktiskt inte sätta en enda femma. Bara i finalen av MF så satte jag ju fem 5:or som ni kanske minns så det säger en del om kvalitetsskillnaden i år. Som redan nämnts tidigare så blir det bara fler och fler parodier som deltar och i år är det fler än någonsin. Samtidigt är det fler klassiska schlagerballader än tidigare och fler discolåtar än förra året, men de starka melodierna och de vassa refrängerna lyser med sin frånvaro.

Hero är den klart bästa låten av alla 43, det måste jag säga, men samtidigt är jag inte säker på att den ens går till final. Hade den varit placerad i semifinal 1 så hade det varit en räkmacka in till finalen. Utan minsta problem. Semifinal 1 den 20:e maj blir de mest plågsamma timmarna i Eurovision song contest som sänts i färg-TV. De 19 låtarna är - om jag ska uttrycka mig milt - inte bra. En enda låt från semifinal 1 (Norge) fick poäng från mig igår. Det känns som ett rån att 10 av de låtarna faktiskt ska röstas fram till final. 19 pausnummer från de senaste 10 årens melodifestivaler hade varit bättre underhållning.

Men semifinal två är betydligt bättre, tyvärr för svensk del. Här finns många vackra ballader som kanske kan tyckas lite anonyma men som är synnerligen välgjorda och också fler uptempo-nummer som håller relativt hög klass. Om Charlotte väl tar sig till final kan det gå hur långt som helst.