Schlager-Micke

Idolsäsongen har ju börjat igen och jag är mycket kluven när det gäller det programmet. Å ena sidan så är den mesta formen av tävling i musik, mycket bra TV-underhållning. Och det som är intressant med en talangtävling är att man själv bildar sig en uppfattning om ett framträdande och då blir det ju väldigt intressant att höra vad juryn säger. Nu tycker jag iof att idol-juryn är extremt överhajpad med tanke på vad de egentligen säger i sina utvärderingar av artistuppträdanden. Oftast säger de ingenting.

Vem kan egentligen bekräfta att de är så oerhört kunniga som de själva påstår?
- Ja men se på resultatet, de har ju verkligen lyckats få fram stjärnor! säger nu någon som motargument.
Då säger jag så här:

1. Vad säger att inte de som valdes bort i första rundan på slutaudition (i år 80 av 130 efter att de fått sjunga några sekunder...) hade blivit lika stora som Måns, Ola och Darin? Att lyssna på någon i fem sekunder ger väl knappast någon bra grund.
2. Med den enorma exponering och med den relation som TV-tittarna får med artisten under en hel höst så hade ju till och med Paul Paljett sålt platina om han varit med. Det är omöjligt att misslyckas!

I år har dessutom kvalveckan (programmen när de utsållade från slutaudition ska sållas ut till de slutliga finalisterna) varit ett rent skämt. 16 tävlande kom till kvalveckan i år. Det kan jämföras med 40 stycken 2004!
- Det är hårdare i år, juryn är hårdare än någonsin, säger riksfjanten Peter Swartling.

Jag förstår att det är så de vill att det ska framstå men sanningen är ju snarare den att juryn vill ge så lite makt som möjligt till tittarna och under årets kvalvecka åkte först 1 av 8 ut, och i andra programmet ingen alls....Alla som röstat under de programmen kan känna sig fruktansvärt blåsta med andra ord.

Därmed inte sagt att de tävlande är dåliga på något sätt. Jag tycker att det ser bättre ut än förra året med större variation och fler original som är riktigt bra. Hitills är det Amanda jensen och Daniel Karlsson jag fastnat mest för.

Många tycker att det roliga är slut när de första programmen är slut. Alltså när man inte längre får se alla som gör bort sig. Jag tycker tvärtom. Inte i första hand för argumentet förnedrings-TV, för mig är det inte förnedring när folk medvetet söker sig till något som de vet vad det innebär, utan snarare för att man sett det så många gånger förut. De första veckorna är ju samma program år efter år, de har bara bytt ut ansiktena. Och kommentarerna från juryn känns så löjligt förberedda. Jag är säker på att Peter Swartling skrivit ner på en lapp innan en audition tre taskiga kommentarer som låter lite "fräcka och sköna", varvat med den klassiska "dörren är där".

Jag är kluven som sagt men kommer likt förbannat att kolla, så lita på att det blir fler idol-rapporter. Men ikväll blir det ingen idol för då sitter jag på ett tåg till Karlskorna. Imorgon är det årsträffen för Melodifestivalklubben. Det lär bli grymt kul!