Schlager-Micke

2007-10-03
23:08:28

Mina fem värsta idrottsögonblick

Jag nämnde ju att jag hade en lista på mina värsta idrottsögonblick och här kommer dom. Men eftersom det här är något som behöver plats för att kunna beskrivas fullt ut så får ni som inte är sportintresserade ha överseende den här gången. Först vill jag bara precisera hur den här rangordningen är gjord. Det handlar om vilka sportögonblick som var smärtsammast då när det hände, alltså när jag bevittnade de framför TV:n. För att en händelse ska bli ultimat plågsam i mina ögon krävs:


# att förlusten har skett i en viktig match

# på ett orättvist sätt

# när segern varit nära

# att längtan efter framgång varit lång och plågsam

# att man var helt oförberedd på förlusten


Här är mina "topp-5"


5. Österrike - Sverige 1-0, VM-kval i fotboll 1997

Sverige hade missat att gå till EM året innan och behövde vinna mot Österrike för att nå VM i Frankrike. Men efter en horribel utvisning på Jocke Björklund och ett drömmål av Andreas Herzog så var det ridå för Sverige. Vi hade missat ett mästerskap till och det skulle dröja ytterligare flera år innan man skulle få uppleva självaste kärnan inom idrottstittandet: Sverige i fotbolls-VM. Jag satt på en pub i Helsingborg av alla ställen och såg den här vidriga matchen. Samma dag, 5:e september 1997, förlorade Stockholm omröstningen att få arrangera sommar-OS 2004. Men det hade ju ingenting med sport att göra så länge man inte inför "slicka farbror idrottspampens röv" som OS-gren.


4. Sverige-Finland 1-2, kvartsfinal i ishockey OS i Nagano 1998

Under mitten av 90-talet när Sverige hade en djup svacka som idrottsnation (svenskar vann inte ens SM på längdskidor, det gjorde Vladimir Smirnoff...) så försökte jag intala mig att det trots alla jobbiga smärtsamma förluster, alltid kunde bli värre. Jag kom fram till att den ultimata plågan skulle vara att Sverige möter Finland i ett ishockeymästerskap där de bästa är med (och som är ett sportsligt mästerskap - inte någon pajasturnering som går under täcknamnet Canada cup) - och förlorar. Varför är då det så plågsamt att torska mot Finland? Tja, vill du ha stryk av en lillebrorsa som hatar dig, som du normalt sett vinner över när ni spelar och det inte gäller något men som sen, när det för första gången är på riktigt, slår dig?


Självklart hände exakt det här i den första riktiga hockeyturneringen där alla de bästa var med, OS 1998. Finland vann med 2-1 och jag bestämde mig för att intala mig att det här inte hade hänt. Efter den här matchen såg jag inte en sekund av OS. Jag såg inte ens en enda löpsedel utan vältrade mig i massa gamla videoband med 24 karat istället. Allt för att inbilla mig att det aldrig funnits något OS i Nagano 1998 och att Finland inte alls hade besegrat Sverige. Och det funkade faktiskt hyfsat bra. Hur matchen var? Ingen aning, den har ju aldrig inträffat.


3. Sverige - Frankrike 2-3, Final i Davis cup 1996 (tennis)

Att Sverige förlorar en final i Davis cup är egentligen inte hela världen. Sverige har vunnit turneringen så många gånger så det kan man leva med. Men det som gjorde just den här förlusten så oerhört plågsam var sättet det gick till på. Niklas Kulti var supertalangen som aldrig blev så framgångrik på seniornivå som man trodde först. Nu fick han hoppa in som reserv i den helt avgörande matchen i finalen i Davis cup mot fransmannen Arnaud Boetsch. Kulti ledde överraskande med 2-1 i set, hade överläge och breakboll. En breakboll han skulle ha vunnit om inte Boetch på chans, med ryggen mot nät, slagit till bollen så att den gick precis över nät. Boetsch klarade pressen och utjämnade till 2-2 i set. Det hör till ovanligheterna att en final i Davis cup avgörs i sista matchen. Och nu skulle dessutom sista matchen avgöras i sista set! Då hände det som inte fick hända: Kulti fick kramp. Han kunde inte ens sitta ner under sidbytena eftersom han då aldrig skulle kunna resa sig igen. Han kunde knappt röra sig på plan, men genom en heroisk serve höll han ändå siffrorna uppe och gick fram till tre matchbollar i Boetsch serve! Detta var idrottshistoria, en rekordmagasinet-story utan dess like. En handikappad man som vägrar ge sig i ett avgörande skede och till och med vinner.


Kulti missade alla tre matchbollarna och Boetsch vann.


2. Ryssland - Sverige OS-final i Handboll 2000

Få landslag har blivit så älskade som handbollslandslaget under 90-talet. Sverige domierade år efter år i VM och EM, men det största var ju ändå OS och där plågades dom i tre raka mästerskap. Final 1992: förlust med två mål. Final 1996: förlust med ett mål. Och så 2000, när de hade bestämt sig för att inte låta de plågsamma minnena från OS sätta käppar i hjulet. När de hade kört över Spanien i semin och spelat drömhandboll. När Sverige törstade efter att äntligen få ett OS-guld i en lagsport (det hade inte hänt på 52 år), ja då förlorade dom igen efter ett antal stolpar och ribbträffar. Förlust mot Ryssland och OS i Sidney som hade känts som ett bra OS blev nu, trots allt, ännu ett i raden av plågsamma OS. Sverige hade kunnat få byta bort alla sina andra medlajer 2000, bara handbollslandslaget hade fått ta guld. Någon revanch i OS har aldrig kommit och den lär aldrig heller komma. Sverige är slut som handbollsnation nu.


Med sådana här händelser så börjar man förstå hur det måste kännas att hålla på Hammarby i bandy......


1. Sverige - Vitryssland 3-4, kvartsfinal i ishockey OS 2002

Sverige hade gjort fiasko i varenda vinter-OS sen 1988 när det började närma sig OS 2002. Sammanlagt hade det blivit 2 guld under 3 OS, vilket är rent ut sagt pinsamt med tanke på att det faktiskt finns snö i Sverige och att vi faktiskt har råd att bygga såväl skridskobanor som alpina anläggningar. Under samma period tog Norge 30 guld! Men nu, 2002 var Sverige äntligen tillbaka som vinternation. Anja hade slagit igenom, liksom per Elofsson. Och Magdalena Forsberg var löjligt överlägsen bland skidskyttarna. Dessutom hade vi som en skänk från ovan fått med curling på OS-programmet där Sverige tillhörde världseliten på såväl dam- som herrsidan. Som en reporter på sportnytt sa några veckor innan OS "Det ser faktiskt löjligt bra ut inför OS!".


Men.........En efter en föll de svenska favoriterna. Det blev inga guld och tilslut fanns det bara en grupp idrottsmän som verkade vara lika bra som året innan: Hockeylandslaget. De spöade skiten ur Kanada och vann sin grupp och var den enda anledningen till att man vågade känna ett uns stolthet som svensk under dessa dagar. Ja, enda anledningen till att man ens kollade på OS. Men då kom kvartsfinalen mot Vitryssland. Ett lag som inte ens teoretiskt borde ha kunnat slå Sverige. Det hade varit mer sanolikt att Ljungskile besegrat Real Madrid i fotboll! Hela det svenska laget drabades av kollektiv panik när Vitryssland tog ledningen med 3-2 men Mats Sundin kunde till slut kvittera till 3-3. Sen, med två minuter kvar sköt backen Vladimir Kopat en chanspuck som inte ens var nära mål. Men det trodde Tommy Salo varför han försökte rädda pucken som istället trillade in i mål. Slutsignal. Sverige-Vitryssland 3-4.


Jag var inte besviken. Jag var chockad. Jag lämnade genast sällskapet som jag såg matchen med och gick direkt till mitt korridorsrum där jag stängde dörren, drog ner persiennerna, släckte lampan, la mig i sängen och stirrade upp i taket. Jag vet inte hur länge jag var i det apatiska tillståndet, det kan ha rört sig om 30-40 minuter. Men till slut ringde min gode vän David Hammerström. Han behövde prata, av samma skäl som jag. Och i över en timme försökte vi förstå vad som hade hänt. Dagen efter hade jag bestämt mig för en helt annan taktik än efter Finlandstraumat fyra år tidigare. Nu skulle jag läsa varenda rad om matchen bara för att gå till botten med det här. Till och med de norska tidnignarna Verdens gang och Aftenposten läste jag och det gick nästan över efter några veckor. Så kom nu inte och säg att jag behöver gå i terapi!!


Kommentarer:
#1: Martin

"Men det hade ju ingenting med sport att göra så länge man inte inför 'slicka farbror idrottspampens röv' som OS-gren.
Hahahaha!
Underbart! Mer sport i schlagerbloggen.

2007-10-04 @ 13:20:51
#2: Joel

En klockren lista. Gillar att du har med Kulti, han är värd all uppmärksamhet efter den där matchen.. (jag hörde den på radio)... men plågsamt var det... f.ö har jag varit med om en enorm sport-förnedring idag när Frölunda förlorade med 6-0 mot Djurgårn på Hovet... en av de värre Frölunda-upplevelser jag haft iaf... inte i närheten av Vitryssland chocken.. men tung ändå.

2007-10-04 @ 22:37:38
#3: Stege

DIF - AIK 2 - 3 1986 på råsunda, med en full kostymnisse (50 bast var han) som hävt ur sig rasistiska påhopp en hel match, i synnerhet på Gary Williams. det var plågsamt det.

2007-10-05 @ 00:04:57
#4: Brita

NU börjar jag förstå varför du reagerade som du gjorde när jag slog dig i pingis i Oskarshamn... ;) Och den matchen var ju inte ens med på listan!! Kram

2007-10-05 @ 13:09:09
#5: Dulle

Jag är i efterhand glad att jag befann mig i Ecuador under OS 2002 och inte hängde med i svängarna....men jag minns fortfarande ditt bittra mail!

Dulle önskar fler listor!! exempelvis bästa/sämsta sportkrönikorna någonsin och bästa idrottsögonblicken!
kram

2007-10-13 @ 15:14:08
#6: Idar

Interesting.

2009-05-05 @ 09:06:27
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: