Schlager-Micke

Jag har alltid tyckt att Frankrike är ett överskattat land i eurovisionssammanhang. Det innebär inte att jag ogillar de klassiska franska balladerna. Tvärtom, de är som mumsiga tårtbitar. Fantastiskt goda, men helst i lagom stora portioner....Men nu är problemet att de bästa franska låtarna, de underbara pampiga, romantiska balladerna, sällan har kommit från Frankrike. Utan de har snarare representerat Luxemburg, Schweiz eller Belgien.

Fransmännen har oftast envisats med att köra etnolåtar, världsmusik och annat som jag sällan har förstått mig på. Popmusik verkar de inte kunna stava till. Den franska uttagningen var ytterligare en bekräftelse för mig på den märkliga franska populärmusiken. Det var en samling bidrag som var så långt ifrån tårtbiten man kan komma.

Men ett av bidragen smakade faktiskt bättre än jag först vågade erkänna och det var just det bidraget som vann. Och nu är det faktiskt slut på min motorsågning av grodätarna. För fransmännens bidrag i år är ett av de absolut mest intressanta i startfältet. Detta av flera anledningar.

1. Stora delar av låten är på engelska. Fransmännen sjunger på engelska! Även om den engelskan är så franskt uttalad att man nästan kan skönja ett nytt språk......
2. Låten är en up-tempolåt. Fransmännen gör popmusik!
3. Låten är mindre än 2 och en halv minut. Det är mycket mycket ovanligt att man inte uttnyttjar alla tre minuterna i en eurovisionlåt. Stort!

..och framförallt så är låten som en igel som vägrar släppa taget om en. Har man hört den är man fast. Den här låten förföljer mig hela dagarna. Men det är ju aldrig kul att vara ensam så jag måste säga att årets franska bidrag "Lámour a la francaise" förgyller min vardag just nu. I år förtjänar Frankrike en mycket hög placering, det menar jag verkligen. Minst hälften av er kommer hata den här låten, men nu har jag babblat färdigt. Varsågoda att bilda er en egen uppfattning;-)